Songtext zu Landsflykt I. / Fross-sjuk söndagseftermiddag dåsar
Fross-sjuk söndagseftermiddag dåsar,
ostlig vind oktobermolnen vältar,
ifrån strömmen skrika tomma måsar,
duggregn gatans damm till ävja ältar.
Jakobs klockor ringa aftonsången
och vid heligt oljud damer skynda
ta ett nådeförskott för säsongen
för att sedan mera städat synda.
Gent mot kyrkan under oprahuset
hemlös ungkarl på kaféet bolmar,
ängslig, feberhet från gårdagsruset
vänder tidningsblad i stora volmar.
Lagerträden uti regnet susa,
lagrar tobaksrökta, punschbeskänkta;
dästa orgelljud från kyrkan brusa
genom rutorna av gatsmuts stänkta.
När med orgelns ton det stämmer
halvtömt punschglas högt på brickan klirrar
och ur slummern kyparn skrämmer,
sträng från spiseln brons- Beethoven stirrar.
Hemlös ungkarl sitter purken, pirrig,
ser sin bild i takets speglande kassetter
gulblek, spöklik, spräckt och virrig
som en drömsyn uti russömnsnätter.
Sjunker samman i den gröna schaggen,
svettkal panna tager till att mulna
och i hjärtats väggar gamla taggen
kommer såret att ånyo bulna.
Strax han ner i bladen dyker
att i nutids narrverk glömma
hur hans hjärtblod ännu ryker,
huru såren ännu ömma.
Läser om de stora orden,
släckta ljus och tända dankar,
falska växlarna och fina morden,
vackert språk och fula tankar
Och falliter och oktrojer,
journalism av lättmatroser,
vitterhet med korderojer,
franska dramer med fransoser.
Jakobs klockor mjältsjukt pingla;
syndaskaran ur portalen
som en gråsvart orm ses ringla
till teatern eller balen.
På kaféet tändes gasen
och de tunga jaluousier fällas,
punschen gnistrar ren i glasen
och i dörren det börjar smällas.
Rummet luktar regnvått läder,
fuktig tobaksrök mot taket stiger,
prat och stim och dyra eder,
endast ensam ungkarl tiger.
Blåa rökmoln speglar dölja,
gasens kupor dunkelt glöda,
enslings blickar molnen följa,
minnen uppstå från de döda.
Hemmet ser han hägra fjärran,
gammalt borgarhem från tjugotalet,
stamfar ifrån bryggarkärran
som var med om kungavalet.
Nött mahognymöbel prydd med mässing,
tvåmanssäng ifrån Karl Johans dagar,
ärbar som en dram av Lessing,
byråar med stora magar.
Och på väggarna litografier,
Nikolaus och Napoleon den förste,
Torsslow, Högqvist, bland genier
från de minste till de störste.
Bokskåp av massiva eken
med Franzén, Wallin och Braun,
tidens smak: Guds ord i leken,
bland seraferna en Faun.
Hemmets varma söndagskvällar
samla sprängda syskonringen,
bröder lämna glada sällar
och av systrar saknas ingen.
Ser den gamle i sitt soffhörn röka
och slå takt till menuetten
när de unga sig försöka
på den Haydnska kvartetten.
Mor går kring bland alla sina
och trakterar dem som spela;
morbror tyckes Haydn pina
när i brädet han syns träla.
Mormor lämnat nål och sömmar,
läser tyst i sin postilla,
hon har slutdrömt sina drömmar,
ser sin värld igenom brilla.
Hem och söndagskvällar varma,
glada systrar, muntra bröder,
röken hägrar för den arma,
i vars hjärna ruset glöder.
Men nu öppnar kyparen ventilen,
varma syner bort med rökmoln draga,
ut i regn och kväll med väderilen,
som i mörkret utanför hörs klaga.
(1876)
August Strindberg - Landsflykt I. / Fross-sjuk söndagseftermiddag dåsar Songtext
zu Landsflykt I. / Fross-sjuk söndagseftermiddag dåsar von August Strindberg - Landsflykt I. / Fross-sjuk söndagseftermiddag dåsar Lyrics Landsflykt I. / Fross-sjuk söndagseftermiddag dåsar Lyrik August Strindberg - Landsflykt I. / Fross-sjuk söndagseftermiddag dåsar Text Landsflykt I. / Fross-sjuk söndagseftermiddag dåsar August Strindberg Landsflykt I. / Fross-sjuk söndagseftermiddag dåsar LiedtextNoch keine Übersetzung vorhanden.
